R står för..

Ibland tänker jag på Richard, men bara lite. Oftast när jag känner mig ensam, varför vet jag inte. Jag undrar hur han har det, om han fortfarande håller på med dumheter. Har han äntligen insett att han är 25 (?) år gammal? Jag vet att han var på bättringsvägen när jag lämnade honom i Sverige. Jag har skuldkänslor för att jag aldrig träffade honom innan jag åkte fast att jag lovat och framförallt att jag inte sa hej då. Jag skäms för att jag lämnade honom med hopp om att vi i December skulle ses. Det var ett löfte som jag inte kommer lova, jag vill inte träffa Richard. Richard har inget bra inflytande, Richard behöver hjälp.. Det har han alltid behövt. Jag undrar om han sitter inne eller om han alltid hittat på att polisen är efter honom. Jag saknar honom faktiskt, att erkänna det är väl bra antar jag. Men som sagt, jag saknar honom bara när jag känner mig ensam för det är då jag tänker på honom. Jag tror att han känner sig ensam också, så många människor han blivit huggen i ryggen av, så lite kärlek pojken fått. Och jag tror aldrig att jag var bra för honom, jag gav honom inte det han ville.. Richard fick inte den tryggheten han borde ha fått. Jag skäms lite, men det går över. Har jag berättat att Richard förlorade en del av sitt pekfinger? Det brukar jag och Natalie skratta åt ibland. "Toppen" brukar vi säga och så skrattar vi ett tag. Det är roligt eftersom att det var toppen på hans pekfinger som rök detta nyår. Jag var med, och det var katastrof. Nu i efterhand skäms jag över att vi skrattar åt det, tänk om han visste det? Jag skulle bli sårad. Men än idag kan jag inte förstå varför han gav mig en ful kudde i present. Och varför han gav mig en digitalkamera och två sekunder senare sa att jag skulle få en annan för denna skulle han sälja - men bara om det var okej för mig. Jag undrar också varför han sa att jag skulle få en stulen laptop som om jag vore en fattig liten unge. Men främst så undrar jag vad han tänkte på när han gav mig en liten smyckes väska med jordens fulaste samt fejk stenar och ett örhänge samt en liten spegel. Snälla du Richard, vad tänkte du på? Var det ditt sätt att visa hur mycket du tyckte om mig? Knappast..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0